söndag 21 april 2013

#60. Det bidde en plus-artikel

Så kom den äntligen, Niklas Orrenius artikel i Dagens Nyheter som gett uppslag till så många inlägg här på bloggen. Den var lång (väldigt lång faktiskt) och hade en märklig rubrik: Kyrkans vägval – en smutsig strid. Men helt ute och cyklar är han ju inte, den gode Orrenius. Det är rätt så smutsigt just nu. Och ett vägval är nog just vad kyrkan står inför.

Tyvärr ligger artikeln inne som en plus-artikel, så själv fick jag vänta med att läsa den tills en vän skickade en länk som fungerade även för mig, du hittar den här. Förhoppningsvis fungerar den fortfarande, jag har nämligen fått besked om att länken bara fungerar under en begränsad tid. Själva artikeln som konversationen mellan mig och Niklas Orrenius så småningom renderade i, kan jag inte lägga ut här. DN skickade snabbt ett mail genom Per Hedmark, med titel ”infomaster, miljösamordnare, upphovsrätt”, som inkluderade formuleringen ”vidtaga rättsliga åtgärder”, så Orrenius text får ni söka på annat håll.

Den är hur som haver rätt så intressant. Jag fascinerades ju redan från början av den märkliga slump att såväl Niklas Orrenius som Mattias Irving under samma dygn började intressera sig för (den påstådda) främlingsfientligheten inom Svenska kyrkan. Den färdiga artikeln förändrar inte mina teorier om vem som kommit med uppslaget, särskilt med tanke på att Orrenius inte vid något tillfälle tycks notera det tolkningsföreträde han ger Helle Klein. Orrenius har tydligen noterat att många är rädda för att hamna i onåd hos smedjan och att smedjan stöds ekonomiskt av Stockholms stift, men där släpper han det.

Istället låter han Klein slå fast att ”Svenska kyrkan är aningslös inför högerextremismen” som ”finns hos oss i kyrkan, med präster som legitimerar främlingsfientlighet och flirtar med SD”. Denna högerextremism och främlingsfientlighet inom Svenska kyrkan personifieras tydligen av Dag Sandahl (som pensioneras om några månader) och mig själv (komminister i Malmö samfällighets minsta församling). Vilken makt vi har, jämfört med en tankesmedja med miljonstöd och fribrev från biskop, hade varit intressant att få en redogörelse av.

För egen del blev reaktionen ändå att det kunde varit värre. I och för sig låter Orrenius Helle Klein recensera mig och vem jag är, men ändå.

Mitt namn nämns i sedvanlig Seglora-ordning tillsammans med Anders Behring Breivik, men lite kul är det ändå att läsa eftersom det blir så tydligt att Helle Klein totalt missade poängen med min första debattartikel i Kyrkans Tidning den där torsdagen i augusti 2011. Niklas Orrenius skriver:

Helle Klein berättar hur chockad hon blev av Helena Edlunds debattartikel i Kyrkans Tidning, som kom ett par veckor efter Anders Behring Breiviks massmord i Norge.


Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare” löd rubriken. I texten kritiserade Helena Edlund vad hon såg som undfallenhet inför islam inom Svenska kyrkan.

Hon skrev om kyrkans ”naiva snällhetskultur” och beskrev islam som en intolerant religion som ”förespråkar dödsstraff för homosexuella”.

– Det var en väldigt otäck artikel. Ren antimuslimsk propaganda, säger Helle Klein.”

Nu handlade ju artikeln inte främst om islam, utan om Svenska kyrkans svaga identitet och tendensen att förringa den kristna identiteten i religionsdialogsammanhang.

Artikeln var menad som en inomkyrklig uppmaning till reflektion över hur Svenska kyrkan väljer att tona ner själva grunden för sin existens av rädsla för att "kränka" någon som tror annorlunda, bland annat genom att i religionsdialog med muslimska företrädare välja bort formuleringar om att kristna bekänner Treenig Gud och istället mena att kristna och muslimer tillber samma gud.

Jag menade, och menar fortfarande, att många företrädare för Svenska kyrkan är osäkra i sin egen tro, vilket framstår extra tydligt när de möter människor av annan tro. Jag betonade även att detta inte är något positivt, vår goda vilja till trots. Alla möten mellan människor förutsätter dubbelriktad respekt.

Att, som företrädare för en religion, framstå som osäker på vad man egentligen tror på leder aldrig till konstruktiva möten. Att vara trygg i vad man själv tror, är en förutsättning. Och vilken muslim/hindu/buddhist/ateist/valfritt skulle bli kränkt över att en kristen säger att han tror att Kristus är Guds son? Det tas väl ändå för givet.

Lite erkännande för detta får jag faktiskt i Orrenius artikel. Från oväntat håll, kanske. Nämligen från imamen Othman Al Tawalbeh:

Imamen ser en identitetskris i Svenska kyrkan. En del präster är osäkra, tycker han.

– Jag var på en debatt med en präst som hela tiden svarade 'jag vet inte' när han fick frågor. Till slut blev publiken irriterad. Han överdrev med osäkerhet. Jag tänkte: varför är du präst om du inte vet någonting?”

Tack för det, Othman. Vi tycks vara helt ense i detta.

Och antimuslimsk propaganda? Okej. Vi tar och citerar hela meningen ur artikeln istället för en del av den. Den ingick upplysningsvis i ett sammanhang där jag ifrågasatte varför Svenska kyrkan finner det okej att kristnas gudsbild hånas genom exempelvis Ecce Homo-utställningen, men fördömer muhammedkarikatyrer. Jag menade att alla gudsbilder måste kunna ifrågasättas och att Svenska kyrkan var inkonsekvent.

Jämför det ursprungliga ”Hur kan vi, exempelvis, under samma vecka dels stödja Pride-festivalen, dels stödja en religion som förespråkar dödsstraff för homosexuella?” med Orrenius påstående att jag ”beskrev islam som en intolerant religion som 'förespråkar dödsstraff för homosexuella'”.

Helle Klein tycker tydligen att det var ”en väldigt otäck artikel”. Det får hon väl tycka.

Om den kritik jag framför gör att jag sprider ”ren antimuslimsk propaganda” så erkänner jag mig skyldig – tillsammans med andra skribenter som Nasrin Sjögren, Nalin Pekgul och Bahareh Andersson. För att nämna några.

Däremot gör det mig inte till främlingsfientlig.

Äsch. Varför skriva om någon som skrivit något om vad jag har skrivit? Läs min artikel själv istället, och jämför med Klein/Orrenius. Du hittar den här.


Funkar inte länken till Orrenius artikel längre, så googla. Här är den borttagen. Även om Per Hedmark signerade sitt mail ”med vänlig hälsning” och jag varit noga med källhänvisningen, lät mailet inte så vänligt. Tydligen är jag enligt DN involverad i ”en smutsig strid” inom kyrkan. Strider i Tinget kan jag klara mig utan.

3 kommentarer:

  1. Inte så smart, kanske, att klistra in en hel DN-artikel på din blogg eftersom du då kan anklagas för upphovsrättsbrott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe. Inte särskilt smart alls, faktiskt. Därför är den också borttagen. ;-)
      /Helena

      Radera
  2. Artikeln finns nu på Anders Brogrens hemsida, det går kanske att länka dit. Stå på dig, du är inte ensam./Sven_åke Nilsson

    SvaraRadera