#57. Nu gäller det

"Det mest bestående intrycket av den gångna veckan blir ändå detta: Gud levererar talrika bevis på sin existens och sitt stöd när det behövs som mest. Avslutade just (ännu) ett samtal som inleddes ungefär: "Hej, jag ville bara ringa helt kort och säga att du har mitt stöd..." Minns textraden i psalm 249: Som din dag, så skall din kraft ock vara."

Så löd min senaste statusuppdatering på Facebook. På något sätt sammanfattar orden vad det hela handlar om – när ingenting annat finns, så finns Gud. När ingenting annat bär, så bär Gud. När vi bäst behöver det, visar och bevisar Gud sin närvaro.

I fredags fick jag ett vadderat kuvert till mitt arbete. I kuvertet låg en bok och ett brev. Brevet berättade att avsändaren just nu höll på att tömma föräldrarnas lägenhet, och bland inventarierna fanns ett stort bokbestånd. Efter att ha läst min blogg där jag citerat Nils Bolanders dikt Kristendomen var ett örnevangelium, drog sig brevskrivaren till minnes att det bland alla dessa böcker funnits en av just Nils Bolander – och det var mycket riktigt denna bok som låg i kuvertet.

Något tack ville inte brevskrivaren ha, så någon avsändare angavs inte. Det hindrar dock inte min tacksamhet.

På mitt nattygsbord ligger nu en blå bok, med sprättade, gulnade sidor i skör limning. Av dedikationen att döma var den en gåva även i februari 1949. På framsidan går att läsa:

Nils Bolander

Svaret
Dikter

Sidorna må vara sköra men orden står starka genom tiden. Jag njuter dem i små doser. Läser. Låter orden sjunka in, verka och värka, drabba mig.

Biskop Bolander skrev för sin tid, men det är det fullständigt tidlösa som träder fram ur texterna. Idag avnjöt jag en av dikterna – och i ljuset av den senaste tidens utveckling talar den direkt till alla oss som kallar oss kristna:

Nu gäller det

Nu gäller det att visa
vad vår kristendom är värd,
som vi prålat med i alla vackra väder.
Är den skör som spindelväven,
är vår tro en huvudgärd,
där vi slumrar sött i väl befästa städer?

Är den mer än blott ett märke
i vårt breda rockuppslag,
är den mer än fromma ord och knäppta händer?
Skall den stå, vår stolta byggnad,
på den stora stormens dag,
då allt mänskoverk blir aska blott och bränder?

Vi ska vara Herrens händer,
Herrens öra, mun och fot
i en värld, där ondskans makter synes råda.
Vi är kallade att göra
daglig, djup och ärlig bot
under tjänstens gyllne dagar, heligt bråda.

Du, som fångat våra hjärtan
med ditt klara, kärva bud,
du som tvang oss göra uppbrott från vårt eget,
ge oss mod att glatt bekänna,
o du kraftens starke Gud,
Fe oss kraft att ta det sista, svåra steget!

Nu gäller det att visa
om vår kristna tro har makt
att stå stark och trygg bland gravarna och gråten.
Mer än sköna katedraler,
mer än mässors tunga prakt,
är var själv, som blivit tveklöst överlåten.

Nils Bolander (1902-1959)

Ja, vad är vår kristendom värd?

En sak är säker: Det är nu det gäller.