tisdag 2 april 2013

#47. De Självutnämnda Goda och rätten att exkludera

Igår rasslade det in en kommentar till ett av mina blogginlägg som fick mig att fundera över en sak. Allt sedan långt innan min egen prästvigning, finns det två begrepp som har överglänst alla andra så snart det inom Svenska kyrkan diskuterats vad som är viktigt. De två begreppen är verben ”inkludera” och ”exkludera”. Det förra är det vi ska göra till varje pris, det andra är det vi absolut inte får göra oss skyldiga till.

Finns det en dödssynd inom Svenska kyrkan, så är det att exkludera. Trösklar ska slipas ner till golvnivå, allt som kan uppfattas som jobbigt (synd, skuld, uppståndelse, under, jungfrufödsel, omvändelse med mera, med mera) eller gränsskapande (Kristus, kristendom, frälsning, trosbekännelse, traditionell äktenskapssyn med mera, med mera) avskaffas raskt och till synes utan djupare teologiska reflektioner.

Alla ska inkluderas, vare sig de vill eller inte. Eller som min dåvarande lärare på pastoralinstitutet, Sven Hillert, uttryckte det: ”Det spelar ingen roll om du inte vill ha med Gud att göra, du hamnar i himlen i alla fall!” För egen del är jag högst tveksam till sanningshalten i det påståendet. Gud, som jag uppfattar Honom, begår nämligen inte övergrepp mot människor. Vi har en fri vilja att säga ja eller nej till Gud. Och jag är övertygad om att Gud även accepterar ett nej.

Kanske är det denna allomfattande och allenarådande inklusivism som ligger till grund för kyrkans förvandling till synkretistisk intresseorganisation. Som jag nämnt tidigare, finns många krafter inom och utom Svenska kyrkan som vill tona ner det kristna (exkluderande!) och göra kyrkan mångreligiös (inkluderande!) istället. Allt och alla ska rymmas i kyrkans famn. Tydligen även de som inte vill kramas alls.

Alla? Nej. Nu blev det lite fel. Alla är inte alls välkomna, vilket aktualiserades av bloggkommentaren. Ty det finns de, som på inga villkor får omfattas av Svenska kyrkans tolerans, nåd eller acceptans.

Det finns vissa kyrkliga axiom som man absolut inte får problematisera eller ifrågasätta om man vill undvika exkommunikation. En förenklad lista skulle kunna innehålla bland annat dessa punkter:

- Kristus som en av många vägar till Gud
- samkönade äktenskap
- Svenska kyrkans svek mot de ofödda barnen, det vill säga försvaret av rådande abortlagstiftning
- den okritiska hållningen till andra religioner och kulturer (kristendom går dock utmärkt att häckla, pluspoäng för det!)
- den inomkyrkliga tystnadskulturen
- de inomkyrkliga bestraffningsmekanismerna
- det inomkyrkliga samtalsklimatet
- Svenska kyrkans hantering av ämbetsfrågan
- Svenska kyrkan som arena för partipolitik
- Svenska kyrkans ställningstagande i Israel-Palestinakonflikten
- den rådande lobbyverksamheten för att nästa ärkebiskop ska vara kvinna

Listan kan göras mycket längre, men jag nöjer mig så här.

Har man den bristande självbevarelsedriften att bryta mot de oskrivna reglerna och ställa frågor om hur ovanstående ställningstaganden stämmer överens med Bibelns texter och kyrkans egna bekännelseskrifter, är risken stor att man snart finner sig lyst i bann. Då finns ingen nåd, ingen förlåtelse, ingen andra chans. Domen över de bannlysta är definitiv. Mer om detta går att läsa exempelvis här.

Idag är det nämligen varken Bibel eller bekännelseskrifter som styr Svenska kyrkan, utan De Självutnämnda Goda.

De Självutnämnda Goda har gett sig själva ett absolut tolkningsföreträde av vad som är rätt eller fel och dessutom befogenhet att både utmäta och verkställa lämpliga straff. Kungörelser kan ske via Facebook, bloggar, twitter eller annan lämplig mediakanal och bör bemötas med att klicka på ”like”. Att ifrågasätta eller opponera sig mot De Självutnämnda Goda innebär per automatik att man stämplas som ond. De Goda är ju goda. Det hörs ju på namnet.

Nu är De Självutnämnda Goda visserligen inget unikt för Svenska kyrkan, utan fenomenet går att beskåda lite överallt i det svenska samhället. Media är ett utmärkt exempel. Journalister (den yrkeskår som har längst förtroende bland allmänheten och där åtta av tio enligt färska undersökningar röstar röd-grönt) tar personlig ställning och de som tycker annorlunda hängs ut till allmän beskådan och bespottning – oavsett om det handlar om professionella myndighetspersoner som gör sitt jobb, någon som vågar upplysa om rådande svensk lagstiftning eller någon bångstyrig journalistkollega som ifrågasätter svelandsk feminism.

Steget är kort mellan att vara ”da shit” och ”bara skit”. Fråga Marcus Birro. Han har fått erfara vad det innebär att officiellt bekänna sig som katolik, göra ställningstaganden baserade i kristen tro och ifrågasätta den rådande abortlagstiftningen, för att ta några exempel. Birro skriver själv om sina upplevelser i Världen Idag. Han beskriver tystnaden, hur kollegor undviker honom, de fördömande blickarna.

På twitter kan jag läsa inläggen @Marcus Birro från De Självutnämnda Goda. Lars Ohly kallar Marcus Birro för ”en okunnig och otäck liten människa”. Andrés Esteche briljerar med inlägget ”Du är så homofobisk att du måste vara smygbög innerst inne? Eller så gillar du analsex väldigt mycket?”.

Tydligen kan De Självutnämnda Goda inte göra sig skyldiga till näthat. Intressant.

Så till bloggkommentaren jag nämnde inledningsvis och som ligger till grund för hela detta inlägg. En före detta medlem av Katarina församlings kyrkoråd skickade in en skrämmande kommentar till mitt blogginlägg #40 som handlade om kyrkoherde Olle Carlssons verk i nämnda församling. Kyrkoherdens uttalade mål är att öppna upp församlingen för alla andliga människor (inklusivitet!) och tydligen vill han även påverka andra församlingar att följa i fotspåren.

Hur manifesteras då denna ”öppenhet”? Jo, det inklusiva idealet förverkligas genom att exkludera de oliktänkande. Det är tydligen helt okej det också, eftersom Olle Carlsson tillhör De Självutnämnda Goda och därför kan göra som han vill utan att kritiseras för det. Han har ju automatiskt rätt och dessutom fribrev från biskopen.

Delar av kommentaren beskriver processen:

”Känner mig faktiskt förvisad och har nu också själv lämnat kyrkorådet, då jag inte står ut med all denna helgondyrkan av Olle själv, eller den okunskap som råder över det ansvar man har som kyrkoråd. Eller att inte få delta i en gudstjänst som platsar i svenska kyrkan. Den helige Olles kyrka, kanske? Gudstjänsterna följer inte någon ordning som finns i övrigt i Svenska kyrkan. - men har dispens från biskopen, ingen trosbekännelse, syndabekännelse, lovsång, textläsningar (jo, någon gång en text).

Enbart vissa av Olle listade psalmer får användas, medhjälpare vid nattvarden rekryteras direkt ur kyrkbänkarna, vet inte vad det innebär - jag har varit med om att en av dessa sa: 'varsågod' när vinet delades.


Det finns de i kyrkorådet som försökt påverka i annan riktning hela tiden sedan Olle valdes - men vi anses för gammaldags, bittra etc. Själv har jag fått ett mail från v ordf där jag får veta att jag inte är kvalificerad att kalla mig kristen.”


Budskapet är tydligt – passar det inte, så dra. Då är du inte kvalificerad att kalla dig för kristen enligt De Självutnämnda Goda, de som vill att alla ska med. I alla fall alla som har vett att hålla med eller hålla tyst.

Jag känner igen det kommentarskrivaren beskriver. Ty förskjuten är även jag, bland annat från Sinnesromässan i Malmö. Kollegor tillhörande De Självutnämnda Goda beslutade att bannlysa mig från sammanhanget, trots att gudstjänstbesökarna frågat efter mig. Men församlingens önskan väger lätt i jämförelse med De Godas dom över de exkommunicerade.

Samma människor som för lite sedan stolt proklamerade att de gillade olika, bevisar således sin godhet genom att fördöma och bestraffa de som tycker just olika. Logiken i det har jag aldrig riktigt förstått.

Är inte poängen med Svenska kyrkan att vi får tolka och tänka olika? Att vi inte förenas i en åsiktsgemenskap utan i en trosgemenskap? Att hela vår tro vilar på insikten om vår egen felbarhet, Guds ovillkorade Nåd och vetskapen om att det inte är vår uppgift att döma vår medmänniska?

Men så mycket har jag förstått att de som tycker olika än De Självutnämnda Goda ska exkluderas ur det inklusiva. Den ovillkorade Nåden är inte så ovillkorad som man skulle kunna tro.

Vetskapen om detta är utbredd inom kyrkan och rädslan och tystnaden har länge spridit sig. Nu verkar dock gränsen vara nådd. Allt fler kritiska röster höjs, allt fler vågar ifrågasätta rådande ordning. Kanske är man helt enkelt trött på att vara rädd, trött på att söka sig till andra församlingar än sin vanliga där man helt plötsligt exkluderats i inkluderingens namn? Inser man att kristendomen och kyrkan står inför ett verkligt hot om man fortsätter vara tyst? Eller blir parallellerna till andra system alltför tydliga?

Jag har just avslutat boken Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman. Boken handlar om en resa i Nordkorea och rekommenderas varmt. Av någon underlig anledning fastnade jag för följande passage, där författarna beskriver vad som kunde ligga till grund för att någon förpassades till något av de många koncentrationsläger som fortfarande existerar:

”I Yoduk-lägret lägret kan man hamna enbart för att man råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, för att man har sett för mycket och vet för mycket. Den farligaste kunskapen är hemligheter om ledardynastins famlj. --- Kim Young-soon räknar upp ett antal skäl att hamna där, fall som hon fick kännedom om genom sina medfångar: att ha sönder en statyett av Kim Jong Il, att utan tillstånd reproducera Kim Il Sungs porträtt, att lägga en tidning med Kim Il Sungs bild på golvet, att lyssna på sydkoreansk radio, att titta på sydkoreansk film, att i dagligt tal säga något som kan som kritiskt mot systemet. Den som rapporterar sådana 'illojala medborgare' – sådana som har suckat över att inget går att köpa i affärerna – anses som god och patriotisk och denna angivarkultur förgiftar det sociala livet samtidigt som de politiska fånglägren fylls med interner. --- I Nordkorea är det allvarligaste brottet illojalitet mot vad man kan kalla den 'stora familjen', vilket betyder ledarna, partiet, statsapparaten och i förlängningen nationen.”
Alla monster måste dö, sid 42f.

Jag lever tack och lov inte i Nordkorea. Ändå upplever jag en obehaglig känsla av igenkänning när jag läser texten. För vi lever i ett sammanhang där den 'stora familjen' av Självutnämnda Goda anger tonen, där möjligheterna till klavertramp är oändliga och där kristen nåd, tolerans och förlåtelse är strikt begränsad för den som faller i onåd.

För att uppnå det inklusiva, har vissa gett sig själva rätten att exkludera. Jag vet inte säkert vad det är, förutom att det är skrämmande.

Men jag vet vad det inte är. Det är inte luthersk teologi. Och det är långt ifrån kristet.

2 kommentarer:

  1. Det är det ständiga problemet med progression som både politiska liberaler och socialister drabbas av. De som inte ställer upp på utopin måste dö, även om inte någon, ens i egna läger, längre tror på utopin. Offerlammen behöver bära skulden för att rena gemenskapen. Detta är mänsklig logik för icke frälsta. En dag kommer jag sluta stötta denna organisation med mina pengar.

    SvaraRadera
  2. Det är en sak som jag kommer att tänka på när jag sitter här och läser på din intressanta blogg - Har du hört vad man utomlands säger om Sverige när det gäller vår religion och kristna tro?

    Jo, man säger att svenskarna är egendomliga och obegripligt lama och flata/fega. De socialistiska och numera även borgerliga regeringarna har lyckats med konststycket att "avkristna hela den svenska befolkningen utan att ett enda skott har avlossats"!

    Hur rätt har de inte! Inte ett enda skott!! Idag får man känslan av att om man säger offentligt att man har en kristen tro, att man tror på Gud och ser Jesus som världens förlösare från all synd och tron på att ett Himmelskt kungarike, så betraktas man som att man inte har alla hästar hemma i stallet! Beklämmande och bevis på hyckleriet beträffande religions- och åsiktsfriheten.

    Allt ska nu "vetenskapligt" bevisas med fakta och källhänvisningar. Går inte det så kan man inte tro på det. Det räcker inte att hänvisa till världens äldsta bok, Bibeln, en bok som har spritts mera över hela världen och översatts till fler språk än något annat bokverk, och inte minst, som inte har behövts revideras på alla årtusenden.

    Med detta har man visat att man inte känner till den mycket kloka insikten som redogörs för i Hebréerna 11:1+2 om Tro;
    "1. Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser. 2. Genom Tro fick gamla tiders män gott vittnesbörd." (Det finns lätt språkliga varianter från olika biblar, men innehållet, betydelsen och meningen är precis det samma - det svenska språket har ju utvecklats under generationer, så därför förekommer små språkliga variationer i nyare utgåvor.)

    Idag är flertalet människor så materialistiska/egotrippade/giriga och hagalna och lever bara för stunden och för sin egen personliga del. Vi har politiker, både kommunalt och i riksdagen som inte bryr sig det minsta om sina väljare/medborgare eller sitt eget land. Det enda de är intresserade av är att arbeta för sitt eget politiska parti och för sin egen välfärd, tillgångar och rikedom, med skandalöst höga löner, arvoden, förmåner och pensionsavtal, som inga vanliga arbetande, skattebetalande svenskar kan komma i närheten av, inte ens om de så skulle vinna på lotteri!

    Inom affärs- och bankvärlden var detta mycket påtagligt eftersom man inom styrelserna hade något man kallade "Wealth Builder", som faktiskt bara gick ut på att skaffa sig en egen förmögenhet på företagens och arbetarnas, de anställdas bekostnad. Vilken omoral! Vilken girighet!

    Ett annat bra bibelställe som jag ofta pratar med folk om, är 2 Timoteus 3:1-7, om de "19 dåliga egenskaperna hos människorna" som kommer att framträda tydligt i tider som beskriver dessa tiders ordning. "1. I de yttersta dagarna skall kritiska tider inträffa som är svåra att komma tillrätta med vara här."

    Jag tycker att det stämmes så perfekt in på hur det går till i världen idag. Jag frågar de som vill lyssna på vad jag har att berätta, om inte dessa egenskaper stämmer exakt med hur människor är idag? Och alla har så vitt jag förstått tyckt att det stämmer precis.

    Det är så pass många punkter och beskrivningar utöver första versen i detta bibelställe, så att om ni som är intresserade slår upp i er gamla konfirmationsbibel eller nyare bibelbok (Bibel 2000 eller Bibeln "De kristna grekiska skrifterna enligt Nya Världens översättning"), så kolla om det inte stämmer med förhållandena som råder i världen idag?

    SvaraRadera