”Om det nu förkunnas att Kristus har
uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det
inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns
någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått.
Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom,
och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat
falskt om Gud, ---. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet,
då är vi de mest ömkansvärda bland människor.”
1 Kor 15:12-19
Kristus är uppstånden!
Tre små ord, och allt förändras!
Livet skakas om och naturlagar upphävs. Det är fullständigt
otroligt och fullständigt underbart.
Egentligen rymmer påsken så mycket
mer än vad vi kan förstå, hur vi än försöker. Kanske är det
därför vi ibland trivialiserar påskens budskap, förvandlar
uppståndelsens mirakel till att handla om livets återkomst i
största allmänhet.
För några år sedan låg jag febrig
och förkyld i min soffa på påskdagen. I brist på annat såg jag
på en tv-sänd påskmässa från en stockholmsförsamling. Under den
knappa timmen sades inte de tre små orden, ”Kristus är
uppstånden”, en enda gång. Istället handlade predikan om hur
livet återvänder i naturen, om hur knoppar grönskar och om hur
fåglar sjunger.
Den där tv-gudstjänsten var en av de
upplevelser och erfarenheter som fått mig att förstå att många
vill göra just det som Paulus varnar oss för – många vill
begränsa vårt hopp till Kristus till att gälla bara i detta livet.
Men påskens budskap är oändligt
mycket större än vårbruk och nyfödda lamm. Påskens budskap är
att Kristus, genom sin död och uppståndelse, besegrade döden så
att du och jag får del i det liv som aldrig dör.
Påskens budskap är att döden inte är
slutet, vad vi än tror. Påskens budskap är att det finns en
fortsättning – och det för att Gud älskar var och en av oss så
mycket att han valde att dela våra livsvillkor intill döden på
korset.
Det övergår i alla fall mitt
förstånd. Den kristna tron rymmer så mycket av mirakel och under
att vi inte kan greppa det. Ändå är det just det som är grunden
som allt vilar på – att tro det otroliga.
Men för den moderna, rationella
människan av idag är det ett problem. Idag ska allt kunna
förklaras, mätas och analyseras för att kunna erkännas. Många av
mina kollegor, framstående teologer och biskopar hävdar därför
att vi inte behöver bry oss så mycket om det där med
uppståndelsen. Det är liksom inte det som är det viktiga. Många
hävdar att den kristna tron handlar om annat än att tro på
uppståndelsen.
Och visst handlar kristen tro om mer än
att skriva under på olika dogmer och bekännelser. Kristen blir man
aldrig genom att studera Kristus – kristen blir man genom
att erfara Kristus.
Men ändå tror jag att det är just
här, i påskdagens uppståndelse, som det går att hitta den kristna
trons minsta möjliga nämnare: Kristen är den som bejakar
uppståndelsen.
Jag har sagt det förr och jag säger
det igen: Utan tron på uppståndelsen kan man vara en utomordentligt
god människa. Man kan vara en religiös människa och en andlig
människa. Men ingen kristen människa.
Ändå undrar jag i hur stor andel av
våra kyrkor där det faktiskt har förkunnats att Jesus är
uppstånden denna påskdag. Det är långt ifrån alla. I många kyrkor kommer
blomsterknoppar, fåglar, solsken och allmän solidaritet att
predikas på bekostnad av Kristus.
Jag tycker det är trist. För även om
också jag längtar så oändligt efter den där första riktiga
vårdagen nu, så längtar jag så oändligt mycket mer efter att få
berätta om just påskens verkliga mirakel – att Gud älskade dig
och mig så mycket, att han utgav sin ende Son för att den som tror
på honom ska ha evigt liv.
För jag tror. Ja, jag är övertygad
om att Kristus är uppstånden. Och jag är övertygad om att det är
din och min uppgift att berätta om just det – även om många inte
vill tro oss.
För det är ju så, att man inte blir
kristen genom att studera Kristus, utan genom att erfara Kristus. Men
för att erfara Kristus måste man få höra om honom, och då måste
någon berätta om honom. Berätta om hans liv, hans gärningar, hans
förkunnelser, hans död – och hans uppståndelse.
Det är där vi kommer in i bilden. För
uppdraget att berätta inskränkte sig inte till där och då. Det
gäller lika mycket här och nu. Och vill inte kyrkan förkunna
uppståndelsen – vem ska då göra det? Och vilket
existensberättigande har kyrkan om den avstår?
Ännu en gång gör Bibeln en klockren
nutidsanalys. Paulus ord skulle kunna vara riktade direkt till oss
och till den Svenska kyrkan. Den som känner sig träffad av dem, bör
fundera ett varv till på vad han eller hon egentligen står för:
”Om det nu förkunnas att Kristus har
uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det
inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns
någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått.
Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom,
och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat
falskt om Gud, ---. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet,
då är vi de mest ömkansvärda bland människor.”
Men för den som förkunnar
uppståndelsen är tron inte tom. Vi har inte vittnat falskt och vi
är inte ömkansvärda. För Kristus har uppstått. Och precis som
lärjungarna fick i uppdrag att förkunna det, så har vi uppdraget
att göra detsamma i vår tid.
Att många inte kommer att tro dig, får
du vara beredd på. Men berätta ändå. Om du berättar om det som
hände den där påsken, så ger du andra möjligheten att möta
Jesus som den han verkligen är – den uppståndne Kristus. Den som
övervann dödens makt, för att du och jag och alla som får höra
om honom ska få leva.
Så berätta för dem du möter, att
Kristus är uppstånden!
För oss. För dig och för mig.
Kristus är uppstånden. Ja. Han är
sannerligen uppstånden!
Mycket bra och jag instämmer i detta och vi är så som Gud skapade oss.
SvaraRaderaMen man blockerar inte vänner på Facebook utan anledning.
Glad påsk.
F'låt, Johnny! Inte min mening! Ordningen på fb är nu återställd... ;-)
Radera/H.
Ja! Han är sannerligen uppstånden! <3 :-)
SvaraRaderaTro kommer först sedan förståelse
SvaraRaderaKristus är uppstånden! - Ja! Han är sannerligen uppstånden. Halleluja!
Vi sade det tre gånger inne i kyrkan i midnattsmässan och så tre gånger utanför kyrkan, härligt.
Det är verkligen (livs-) viktigt att vi berättar för andra och för oss själva, uttalade ord gör tanken tydligare.
Inte så viktigt med uppståndelsen??!! Utan uppståndelse, ingen kristendom, ingen kyrka. Hade Kristus inte uppstått hade lärjungarna aldrig gett sig ut att missionera; de trodde ju till att börja med inte ens på att han hade uppstått, trots att de vandrat med honom och hört vad han hade sagt.
SvaraRaderaTillståndet i Svenska kyrkan är beklämmande. Tack för att du skriver och delar med dig av din tro!
Kristus är sannerligen uppstånden!
(Men ibland kan man tro att han blir lite trött, som där på fiket.)